satt och skrev en dikt som skulle beskriva hur jag känner

och mår. lr vem jag är på nått sätt, mina lärare blev väldigt rörda sa dem.

de frågade om vi kunde renskriva den och sätta in den i en ram och ha den här i klassrummet. De tyckte att den beskrev mycket om tonåren och om hur jag mår och känner mig.

Inte riktigt min tanke men det är en dikt som sakt så att alla ska

ju tolka den på sina egena sätt..

Här kommer den,

Jag är ännu ingen flicka,

Jag är ännu ingen kvinna.

jag är nånstans mitt emellan.

jag har det inte lätt,

allt är titt som tätt.

Allt jag har fått höra,

allt jag har fått göra,

är inget lätt att genomföra.

Du ler, du ser,

men inget våga göra.

Det är skrik och bråk, men du står ändå där som ett

fån.

Du ser, du hör,

men ändå inget gör.

Jag känner min mognad varje dag,

men den lilla flickan i mig finns ännu kvar.

Jag är ännu ingen flicka,

Jag är ännu ingen kvinna.

jag är nånstans mitt emellan.

xoxoZoeWangson